Resebrev 2   Nästa   Föregående Warszawa - Krakow7 Dagen började som vanligt med frukost. Konstig vore det väl annars. Därefter företogs en resa med lokalguide i Warszawa. Thomas (Bobeck?) hette han. Kunde väl svenska, men inte helt bra, utan med sådan där typisk öststatsbrytning. Det blev en färd genom staden under berättande av vad vi såg, och så ett stopp vid en park, där vi gick till fots för att bese bl.a. Palac Mylsiewicki, Palac Na Wyspie och en Amfiteater vid Staw Poludniowy Dolny. Sedan blev det en kort busstur igen och ett stopp för promenad till staty av Chopin. Även ett hus som ritats av samma arkitekt som ritat skokloster visades upp. Det skulle se likadant ut, nästan, sades det. Efter ca 2 timmar blev det avstigning i Gamla stan, och en vandring fram till torget, där han sedermera skilde sig från oss, och vi fick några timmar på egen hand, bl.a. för lunch, innan det var dags för åter äntra bussen och fara vidare, denna gång mot Krakow. Färden dit var ganska tom på sevärdheter. Landskap och åter landskap for förbi fönstren, och så småningom kom vi fram till vårt hotell. Jag fick min nyckel och tog hissen ända upp till mitt rum på första våningen. Rummet var litet och trångt och utsikten bestod av en vy över parkeringen. Bra! Då kunde jag ju hålla ett öga på bussen. Det blev en lugn kväll, och efter middagen, som för andra dagen i rad bestod av soppa, huvudrätt, och efterrätt, blev det ett par 50 cl öl i baren. Här kostade de 5,50 pengar. I Warszawa tog de 17 pengar. ( gånger ca 2,40 ). Det var viss skillnad det. Först dock blev det en vandring till stortorget mellan middagen och ölen. Kul att få se torget även i nattljus. Nästa morgon behövde vi inte checka ut, utan färden gick mot saltgruvan i Wieliczka. Det var svalt och skönt nere i gruvan, ca 15 grader, mot de ca 30-35 grader vi hade mest hela tiden annars. Tur bussen var utrustad med luftkonditionering. Gruppen delades upp i två grupper, och vår guide hette Agnieszka (eller hur det nu stavas). Nerfärden till ca 65 meter gick på ca 10 sekunder, och det var ”våning” ett av nio. Den sista var vattenfylld. De hade slutat med brytning under slutet av 90-talet, men utvann fortfarande salt från vattnet på nionde våningen. De kunde ju inte göra sig av med vattnet annars. Ca 200 personer sysselsatte sig med det, mot ca 2 000 tidigare. Dessutom fanns det ca 300 guider nu. Saltgruva ja, kan det vara något att se? Gruvan var faktiskt fylld av en massa statyer, urkarvade från saltet, vissa upp till 3-4 meter höga. Imponerande. Dessutom hade man karvat en hel kyrka, innandömet alltså, i underjorden. Det hade tagit tre man ca 65 år att färdigställa den. Inte så att de jobbade tillsammans i 65 år, utan när en slutade tog en annan vid. T.o.m. lampkronorna var gjorda av salt. På slutet fanns det ju kiosker och annat krafs, samt en kafeteria. Då var vi nere på ca 135 meters djup. Där fann till och med en hel balsal som man kunde hyra för att ha fest i. Guide hade haft sin Prom (avslutningsfest) där, berättade hon. Sedan var det dags för uppfärd igen, till värmen. Väl tillbaka i stan fick vi eftermiddagen fritt. Visserligen hade Inger en ”spontan” vandring runt i staden klockan tre, som man dessutom kunde haka på ca fyra, för en ny vandring på annat håll i staden, men jag struntade i det. Gick runt på egen hand och tog en liten sallad och en öl vid torget, innan jag begav mig tillbaka till hotellbaren för ett par öl, innan kvällsmaten, som skulle företas på lokal med en fokloreunderhållning till. Det var löksoppa, panerad fläskschnitzel och ostkaka (som småländskan så glatt uttryckte det). Man kunde ju fundera på om man gjort löksoppan av 5 liter vatten, en lök och två pepparkar. Schnitzeln var dessutom smaklös, kanske p.g.a. pepparn innan, och ostkakan var inte ostkaka, utan cheesecake, vilket ju inte är samma sak. Nåja, de som uppträdde var ju i alla fall bra, tre dansare, varav en flicka, och två musiker. En av dansarna sjöng till låtarna. Kakaus tror jag de hette. De får vara kvällens behållning. Därefter togs en stilla vandring över torget tillbaka till hotellet för skönhetssömnen.