Fler: Till och i Havanna  Bussresans första dagar  Niagarafallet   Havanna 2 med Pinar del Rio  Varadero med avslut   Summering & Hotellrecension

Onsdag 16 mars 2016 Uppe redan 5:30 denna dag. Inget ”vattenfall”. Ingen frukost, bara en kopp kaffe, och avfärd redan 6:30. Vi skulle ta morgonflyget upp till Havanna. Men Juan delade ut ett frukostpaket på bussen, så lite mat i magen fick vi. Cirka 7:00 kunde jag checka in, och sedan var det dags att gå igenom säkerhetskontrollen in i transithallen. När vi var ungefär ett dussin kvar i kön, lämnade plötsligt kontrollören sin plats och gick för att ta kafferast… Nåja, 10 minuter extra tog det, men konstigt var det allt. Händelselös flygfärd med att gammalt ryskt plan, ankomst till Havanna, adjö till Varaderoresenärerna som inte hade betalt extra för fyra dagar i Havanna och sedan färd in till Hotell Nacional, lunch, guidning av Juan i hotellet och sedan en ledig eftermiddag. Bo, Micael och jag tog en låååååång promenad på nästan två timmar runt i den nyare delen av Havanna och efter vattnet innan vi kom tillbaka till hotellet och tog ett par öl i utebaren där. Kvällen avslutades med en gemensam middag varefter jag gick till mitt lilla trånga rum för nattsömn. Ingen händelserik dag alltså, men jag har fått flyga inrikes i Kuba. Inrikes har jag bara flugit i USA och England förut, samt Sverige förstås, ett otal antal gånger. Torsdag 17 mars 2016 Idag skulle vi fara på bussresa till delen av Kuba som ligger nordöst om Havanna och besöka en indiangrotta och färdas på en underjordisk flod, samt tobaksfabrik och plantage. 7:30 gick jag på bussen och strax därefter for vi. Efter en paus vid ett rastställe med en konstgjord sjö men brygga ut i sjön, kom vi så fram till Casa Garay i Pinar del Rio. Det var en bonus, inte planlagt, och av stort intresse för mig. Det var en romfabrik. Vet inte om de tillverkade rommen här, med buteljerade den gjorde de definitivt. Sedda provsmakade vi två sorter inne i den minimala shopen som definitivt inte var dimensionerad för den stora mängd människor vi var. Ändå fick vi plats. Rommen var god, Guayabite del Pinar heter den, en torr och en söt, men jag köpte ingen. Är egentligen inte förtjust i melassrom som är den enda rommen som tillverkas på Kuba. Därefter blev det ett stopp i Vegueros cigarrfabrik. Där kunde vi följa arbetarna som satt i rader och rullade cigarrer för fulla muggar. Tillskärning av tobaksblad, rullning, pressning, limning (med vatten) etc. Allt som hör till. Fotografera fick man inte, tyvärr. Därefter for vi vidare och gjorde ett kort stopp vid en utkiksplats som låg 810 mil fån Oslo vilket jag kunde konstatera på en pil där. Sedan var det dags att besöka en indiangrotta med underjordisk flod i Guarapera i Vinalesdalen. Fullt med stagtiter och stalagmiter i den grottan och rätt trångt på sina ställen. Jag slog i huvudet rejält, och hade jag inte haft min basebollskeps på mig hade det nog börjat blöda. Trevlig grotta, som avslutades med en båtfärd i underjorden. Sedan var det dags för mat. Vi begav oss till Valley of Silence i Vinalesregionen, ca 3 mil norr om Pinar del Rio vid kanten Parque de Vinales för en ekologisk lunch. La Finca Agreocologica El Paraiso hette stället och de odlade grönsakerna själva. Även kött och fisk var på menyn, men åtminstone fisken – om det inte var flygfisk, var införskaffat på annat ställe, men säkerligen giftfritt det med. Det var nog det godaste jag ätit på denna resa, och döma av recensenterna på nätet, har stället och maten fått toppbetyg i princip genomgående. Efter att ha farit genom landet nu en tid, och ätit både det ena och det andra har jag fått uppfattningen att Kubaner inte har hört talas om kryddor, även om det ibland har stått ett saltkar vid bordet. Här visste de precis hur och med vad man kryddar maten. Det var suveränt gott. Personalen var genomtrevliga och berättade innan måltiden, som var samma för alla sällskap oavsett stor gupp som vi, eller en liten familj, vad måltiden bestod av. Jag ger stället självfallet toppbetyg. Dagen avslutades med ett besök på en tobaksfarm där vi återigen fick se hur man tillverkade en cigarr, tobaksblad på tork, och en påfågel med all prakt utbredd. Sedan blev det en lång återfärd till hotellet och återkomst till detsamma cirka 12 timmer efter avfärden. Jag avslutade med ett par Presidenteöl i utebaren innan jag trött men glad återvände till sängen. Fredag 18 mars 2016 Idag skulle vi lämna Havanna. Planen var först att vi skulle stanna två nätter till på Nacional, men det kom någon Barack i vägen. Undrar om det är en arbetar- eller tjänstebarack? Runt 9:00 gav vi oss iväg efter att ha checkat ut och fyllt bussen. Färden gick nu mot Finca Vigia i de södra utkanterna av Havanna, stället där Ernest Hemingway bodde. Där pågick uppstädning för fullt. Det var målning av spaljéer, nedplockning av vissna palmblad, rensning av rabatter etc. Allt troligen för ett väntat besök av en viss herr Obama med följe. Huset fick man inte gå in i, men vad gjorde det? Alla dörrar och fönster var öppna och man kunde lätt se allt – nästan – som var i huset. Det var mysigt att se hur han hade haft det, och fullt med afrikanska djurhuvuden var upphängda på väggen. Afrikanska? Jo Hemingway hade ju varit på safari i Afrika ibland. På den stora tomten kunde man strosa fritt och även se Hemingways båt som han hade haft liggandes i byn Cojimar där han tillbringade mycken tid. Dit for vi nu. I Cojimar vid havet sägs han ha blivit inspirerad till boken ”Den Gamle och Havet” som sägs vara en av anledningarna till hans nobelpris ett par år senare. Jag har läst boken, och den var jättebra. Kan verkligen rekommendera den. Vi studerade utsikten över havet där, tittade på en minnessten som folket i byn hade rest till hans ära, och besökte hans favoritrestaurang La Terraza de Cojimar i byn för intag av lunch. Där var ett bord inhägnat, för vid det bordet hade Hemingway suttit ofta. Sedan for vi in till Havanna igen för en ledig eftermiddag. Bo, Mikael och jag traskade in i gamla staden och strosade runt under idog strävan att finna ett ställe där man sålde kaffebönor som Mikael ville köpa hem som present till någon. Vi besökte dessutom ett museum i vår kaffejakt, Museo del Ron – Havanna Club. Till slut gav vi upp och slog oss ner på en uteservering och drack en öl. Två grupper ur vårt resesällskap hade även de slagit sig ner på samma uteservering. Sedan drog vi oss mot saluhallarna där vi skulle samlas för att embarkera oss i ett antal gamla öppna amerikanare. Jag fick sitta i en Studebaker. Sedan for vi runt i Havanna under cirka en timme, innan vi blev avsläppta på andra sidan vattnet vid El Morro någonstans. Där vidtog kvällens middag och insamling till Giron (av Juan) och Juan (av gruppen, i hemlighet). Efter en lång väntan efter avslutad middag, kom så äntligen bussen, och vi fortsatte mot Varadero strax efter 20:30. Efter cirka en timmes färd stannade vi för en fikapaus och när vi skulle fara därifrån gick bussen sönder. Juan och chauffören fixade det snabbt, så vi blev bara stående ett par minuter innan vi kunde fortsätta. Det var väl något som hade lossnat i motorn eller liknande. Runt 23-tiden var vi framme vid hotellet där vi skulle bo. En drink bjöds vi på och en kortare information från hotellet. Vi hade blivit uppgraderade till deras bästa rum med fri Wi-Fi, senare utcheckning och egen matsal på våningen. Dessutom var detta ett all-inclusive hotell, så allt var gratis. Jag kom i säng runt midnatt, rejält trött.

Fler: Till och i Havanna  Bussresans första dagar  Niagarafallet   Havanna 2 med Pinar del Rio  Varadero med avslut   Summering & Hotellrecension