Fler: Till och i Havanna  Bussresans första dagar  Niagarafallet   Havanna 2 med Pinar del Rio  Varadero med avslut   Summering & Hotellrecension

Torsdag 10 mars 2016 Idag började resan genom landet. Jag gick upp som vanligt runt 6:00 och packade. Frukosten hängde jag på låset till, återvände till rummet och plockade ut två vattenflaskor ur kylskåpet innan jag tog hissen ner till receptionen för att betala vattenflaskorna. Det fick jag inte. Någon skulle till rummet först och kolla uttaget innan jag fick betala. Vi var många som checkade ut så städerskan fick väl springa benen av sig. Skulle nog lämnat mer på rummet i drick än 2 CUC. Strax före 8:00 var alla inne i bussen och färden började. En lång varm skumpande färd mot Santa Clara, men vi avbröt för paus & fika cirka en kvart. Strax före middagstid anlände vi till Che’s mausoleum utanför Santa Clara, och i princip allt fick vi lämna i bussen. De tillät inte att man hade med sig vare sig väskor, kameror eller vatten in i byggnaden, som dels bestod av mausoleet med Che´s kvarlevor, samt de kamrater han hade med sig till Bolivia och som avrättades samtidigt, dels ett museum om Che. Så jag har nu officiellt sett en pinnstol som stod i Che’s farmors kök nere i Argentina. Himla intressant. Efter besöket i byggnaden kunde vi gå runt densamma och fota en hel del, innan vi for in till Centrum för dagens lunch på Santa Rosalia och ett besök i stadens stadspark. Efter lunchen gick vi till platsen för det sista slaget där Batista hade sänt en stor trupp med tåg för att besegra Castro, men Castro hade fått nys om det, brutit upp rälsen och låg i bakhåll med mannarna, så Batistas soldater gav upp. Befälen insåg att de inte hade någon chans. Sedan var vägen upp till Havanna öppen för Castro. Nu drog vi oss till hotellet trots att det var tidig eftermiddag. Det var liksom en utspridd anläggning som hette Los Caneyes, en massa en- två och flerrumsbungalows med en massa stigar emellan och runt omkring. Jag installerade mig i mitt rum en trappa upp i en fyrarumsbungalow, och begav mig sedan till poolbaren för att lapa sol och inmundiga en öl. Det blev två 355 ml burkar. Därefter gick jag åter till rummet och vilade en liten stund, innan det var dags att bege sig till middagsstället. Jag, och flera ur gruppen, hängde bokstavligen på låset. Efter middagen, som bestod av buffé, gick jag ut till poolbaren igen, men nu hade mörkret lägrat sig och ingen badade i poolen. Men flera bord var upptagna ändå. Det visade sig att en modeuppvisning skulle äga rum där. Så kom den och en hel del modeller gick fram och tillbaka och visade upp lättare kläder, som man efter själva visningen kunde köpa i en hastigt enkel uppförd ”butik” alldeles intill. Sedan var det dags att krypa till kojs för nattsömnen. Fredag 11 mars 2016 En ny dag tog sin början och vi skulle åka till Cienfuegos och sedan fortsätta till Trinidad. Nej, inte Trinidad nere vid Sydamerika, Trinidad och Tobago – (jag har redan varit där i år) – utan staden Trinidad på Cuba. I Cienfuegos tog vi en kortare stadsrundtur i de historiska delarna, för att sedan åka ut till Palats Punta Gorda, och efter palatsbesöket äta middag på Nautiska Klubben, eller Restaurante Marinero om ni vill kalla det så. Därefter for vi till hotellet i Trinidad cirka två timmar bort. Ancon hette det, och var ett all-inclusive hotell. Tidigare var det ett sjukhus, och ännu tidigare en militäranläggning. Efter en dryg timmes väntan fick jag äntligen mitt nyckelkort och kunde ge mig upp till rummet. Kortet fungerade inte, trots ett flertal försök. Då kom städerskan och släppte in mig. Jag ställde ifrån mig ryggsäcken i det jättestora rummet med tre sängar och åkte ner till receptionen igen för att fixa det, när jag väl hade hittat hissen, den var svårfunnen och inga skyltar fanns det. Sent om sider fick jag nyckelkortet omladdat och for upp igen. Inte kom jag in inte, nyckelkortet fungerade inte nu heller. Tillbaks till receptionen, och där fann jag Giron för vilken jag förklarade hur det låg till. Han tog mitt nyckelkort och vände sig till receptionen och sa något på landets språk, varefter jag fick ett nytt nyckelkort och Giron följde med upp och såg till att det fungerade och jag kom in. Det hade nu gått en timme till. Ett par timmar tillbringades vid poolbaren under intagande av några 17 cl plastmuggsöl, öl är ju så försvinnande små på alla all-inklusive jag besökt, så gick jag över till drinkar i stället. Det skulle jag nog inte gjort. Mer om det senare. Kvällen avslutades med en skaldjursmiddag och en flaska Presidente, den kanske godaste öl jag funnit på mina resor i Karibien, men bara hittat den i Dominikanska Republiken och i Curacao tidigare. Samt ett besök efteråt vid poolbaren. Där blev det en kabaré och sedan en modevisning – igen. Den var ungefär likadan som gårdagskvällen. Lördag 12 mars 2016 Denna dag behövde vi inte packa, vi skulle stanna en natt till här. Runt 9:00 samlades vi i bussen och for mot ett torn i Manaca Iznaga som ska vara världsberömt, åtminstone här. Det sägs att det var två bröder från en rik familj som hade blivit betuttade i samma tösabit, varvid den ene bestämde sig för att gräva byns djupaste brunn. Var den är belägen fick jag aldrig veta. Den andre brodern bestämde sig då för att bygga byns högsta torn. Familjen ägde stora markarealer och hade många slavar som arbetade på fälten. När någon/några av dem fick för sig att avvika, gick ett larm upp till gården, en person klättrade upp i tornet och kunde lätt se var rymlingarna var och dirigera fasttagandet därifrån. Lätt som en plätt. Under vår visstelse där kom det en massa motorcyklister från hela Kuba till platsen. Att det var hela Kuba kunde man läsa sig till på baksidan av deras västar. Därefter for vi in till Trinidads centrum, efter att först gjort ett stopp på en utkiksplats vid Valle de los Ingenios, som betyder de tre dalarna, ett tidigare centrum för Kubas sockerproduktion. I Trinidad, vilka tror ni hade blockerat den stora Plazan framför kyrkan – Plaza Mayor? Där man inte fick framföra fordon? Jo, naturligtvis alla motorcyklister från Manaca Iznaga. Efter att ha strövat runt ett tag och varit inne i kyrkan Iglesia Parroquial de la Santisima Trinidad, en av de största kyrkorna på Kuba, for vi åter till hotellet för egen tid under eftermiddagen. Det blev många drinkar det. På kvällen for vi igen till Trinidads centrum, nu för en middag under stjärnorna på en takservering till en Paldana, som dessa små ickestatliga restauranger heter. När vi anlände till Trinidad var det helt svart. Strömmen hade gått. Den kom strax tillbaks, och vi intog våra platser, men strömmen gick igen, och igen. Fast trevligt var det. Sedan blev det hemfärd och en kort natts sömn, vi skulle ju fara redan 8:00 nästa dag, och Kuba övergick till sommartid denna natt. Det är en förlorad timme för gott, den får jag aldrig tillbaks.

Fler: Till och i Havanna  Bussresans första dagar  Niagarafallet   Havanna 2 med Pinar del Rio  Varadero med avslut   Summering & Hotellrecension